Tankar om att spela i BF1942 och i FPS överlag

I ett antal olika FPS-spel, har spelkonceptet utvecklats; från det enkla och primitiva “Death Match” från Quake, till de mer komplexa i spel som RTCW och Bf1942. I takt med erfarenhet ur diverse klanspel på höga nivåer, som utgår från olika spelkoncept har jag kommit till en rad slutsatser som jag tänker presentera i Mitt system, och den filosofi som jag tycker skall fungera som något slags ljus för er allihopa som spelar Assault, oavsett vilken nivå ni spelar på. Jag säger inte att mitt system är “rätt”, men jag hoppas att det kan orsaka lite tankegångar hos den som vill ta den till sig.

Många säger att “aim” är det essentiella i en attackerande-assaults uppgift, att, så effektivt som möjligt kunna döda fienden, oavsett om du campar eller spelar skinflöjt framför den öppna spisen. Detta kan mycket väl vara sant, i spel som CS och Quake. Men I BF1942 är det, enligt min filosofi, snabbheten som är viktigast. En bra assault ska kunna göra det som en infanterist borde göra; avancera, ta sig från punkt A till punkt B, så snabbt som möjligt, och kunna skjuta de som kommer ivägen. Speed is the key, speed is the key!

Så ofta jag ser från folk från olika klaner vars mening är att attackera exempelvis en flagga – irra runt på slagfältet (brutalt översatt från det namn som kom att ge namn åt spelet), som tar sig från punkt A till B hukandes, väntandes på fienden, skyddade bakom ruiner, campandes kring de lokala stenarna. Vilken uppgift fyller då denna offensiva assault, förutom att dra ut på det uppenbara; attackera det han skall attackera? Försöker han smyga sig in? Jo, det funkar jättebra på en organiserad klan (Dock med vissa undantag). Eller inte.

Stalingrad. En karta vars ammoboxar förmodligen överstiger genomsnittsfragsen på en klanmatch. Det går ut på att ta mitten, och försvara din egen flagga. Låt oss hypotetiskt anta att du har en offensiv uppgift, möjligtvis flanka din fiende, försöka ta ut spammersen, och därmed täcka dina killar som springer in i mitten. Då ska du också springa till din flank, och uppsöka skydd där. INTE på vägen dit, om det inte finns någon extremt närliggande ruin du kan lägga dig under.

Du bör alltså fokusera på vilken typ av assault du spelar; när du lirar offensiv assault går det ut på att du ska ha snabba reflexer, och en “split vision”. Du skall dessutom kunna den karta du spelar, så du vet i princip var fienden kan komma på din flank du ska ta. Till detta tillhör olika tekniker på hur du ska tillgå fienden; det som jag använder mig av i s.k. cqs (close quarters) är utan tvekan snabb strafe från sida till sida. Det blir mycket svårare för din fiende att träffa dig, dessutom kan du variationen på din strafe, så du kan adjustera siktet därefter. Det är svårt i början, men lätt att träna på. Strafe är en personlig grej, man utvecklar sin stil efter det man tycker fungerar. Jag är inte en vän av det konventionella “cs-duckandet”, främst eftersom det inte fungerar I BF1942 som på Counterstrike, det ger inte någon stor skillnad mellan att stå och att sitta. Jag använder det närmast av mer positionellt värde, då du inte ser fienden när du ligger pga en ruin eller dylikt.

Musens hastighet aka sensitivity (ja, det är sjukt så beroende vi är av engelska uttryck) är en annan viktig, personlig grej som man ska “tweaka”, eller “slipa”. Jag har från Quake alltid använt brutalt lågt, jag är van med det helt enkelt. Jag har givetvis experimenterat med olika, men jag har vant mig med låg.

Sedan det sista i mitt system, som jag tycker man ska och bör veta i alla spel, är att inte whina i 1v1´s. Helt sjukt irriterande, ser enbart negativt ut. Dör du så vet du att det finns någon som kan döda dig, då vet du att du får träna mer. Ingen är bra från början.

Eller ok, lite får man la whina. Lite. Så här lite. Pyttelite.

// PhalanX