Upptäckten av det primitiva

Likt ett inferno av mörker, hugger han. Jag kontrar med ett ljus, men han avböjer. Istället parerar han med ett nytt kast. Jag fångar, stöter bort, observerar. Som en kvist på Tallen behöver han växa. I det eviga spektrum av väntan, hoppar han med sin skugga, på mig.

Som en vanlig människa här i cybervärlden observerar jag. Under åren så föråldras givetvis min förmåga, och man blir van, drar slutsatser. Förhastade, möjligtvis. Något hände mig, nyligen. För några dagar sedan fick jag ett meddelande från en grabb. Han kopplade upp sig på sin irc-klient, och började prata med mig. Jag var vänlig, men frågade vad han egentligen ville. Han svarar och säger att han vill veta sanningen, men jag medger att jag inte vet vad han menar. Han utvecklar inte direkt, utan fortsätter prata med sina termer, och sitt begränsade ordförråd. Det språket som uppstår efter erfarenhet av kommunikation med människor i sin egen åldersgrupp, och livserfarenhet. Efter en tid av intensiva frågor, visar det sig att det egentligen handlar om ett angrepp. Jag försöker undvika konflikt genom att vara vänlig, men han ignorerar detta och fortsätter. Till slut blir han arg, och börjar kasta ur sig diverse ord. Den här killen kan inte vara mer än fjorton år, förutsätter jag. Enligt min erfarenhet, använder jag mig av logikens lagar att generalisera; men inser att jag behöver vara försiktig för att inte äga förakt av något slag. Hursomhelst så fortsätter han, i skydd av skärmen och Internet, och kommunicerar. Vid denna tidpunkt tycker jag synd om honom, att den biologiska evolutionen av människan resulterat i detta nya koncept av kommunikation – den via skydd.

Gå in på en server och spela Counter-Strike, och du upptäcker snart samma fenomen. Denna enkla spelidé har lockat så otroligt många killar och pojkar, som har hittat en ny arena för sig. Du upptäcker även att dessa folk har en tendens att visa väldig spydighet, som inte tyder på någon form av respekt från människa till människa.

Detta är helt enkelt min uppmaning till Er, gott folk. Läsare och spelare av alla åldersgrupper. Battlefield1942 är ett fantastiskt spel, som har förtjänat sin status som ett riktigt kultspel. Om nya, seriösa, klaner skall lockas till marknaden krävs en inställning som indikerar på något ens nära respekt. Ta er nu, allesammans och fundera. Filosofera, om så vill. Vad finns det för olika aspekter av spelande? Varför spelar man ett spel? Och varför, gott folk, vill man bråka på primitiva grunder? Alla klaner, spelare, som är värda sina pixlar på en skärm – ta er i kragen och visa respekt!

Några matcher har spelats på Clanbase, vilket kanske är den kändaste ligan för några spel, såsom Battlefield. Utan counterstrike skulle den förmodligen inte vara en femtedel så stor. Om vi skall renodla det så en gång fina, behöver vi ta oss ut från den mörka cirkeln av spelande! Foight, foight, foight!

Barnet upplyser evighetens dans med sitt sinne. Han har en lång bit kvar. Fåglarna måste lära honom att surfa på havets vågor och snurra på ängarna. Utan dessa, är han vilse – vilse i det han kallar för hem.